Vem minns Sven Hörnell?- jag gör det
Under 1980-90 talet hände det otaliga gånger att jag och min sambo tog bilen och åkte norrut till Abisko området,oftast i fotografiskt syfte.För inkvartering valde man Abisko men även stugorna kring Björkliden var lockande.
Området är för en friluftsälskande fotointressent nästan magisk och det ständigt växlande ljuset fascinerande.Eftersom E10 an eller järnvägen skär igenom den storslagna naturen med branta fjäll,djupa dalgångar och allt intill det imponerande Torneträsk,kan naturen inte upplevas annat än vackert än om vädret inte visar sin bästa sida. Men det är förstås min allra högst personliga uppfattning.
Att kunna färdas till dom olika fotografiska smultronställena mellan Abisko och Riksgränsen och strax över på andra sidan gränsen till Björnfjell är ett sant privilegium för den bilburne och tråkigt nog omständigt och nästintill omöjligt för tågresande fotoentusiasten som vill uppleva exvis Silverfallet,Kärkevagge, Rallarkyrkogården eller nåt av dom andra spännande fotoobjekten inte alls långifrån allfarvägen.
Alla egna naturupplevelser toppade man sen med det bästa i Riksgränsen-nämligen Sven Hörnell och hans makalösa bildpel i Hörnell husets specialinredda filmsal för panorama och dess 21 st synkade Hasselblad projektorer.Inte bara de fascinerande bilderna gav ett bestående intryck ända in i ryggmärgen utan även Hörnells ödmjuka framtoning under visningen.Hade man oturen att inte personligen träffa denne fjällvärldens fotonestor,så skötte hans hustru Kristina föreställningen som trollband vem somhelst,fotograf eller inte,och bildspelet gästades dagligen i stora skaror av såväl utländska som svenska besökare.
Om Sven Hörnell kan man hitta detaljer på nätet och i hans mäktiga böcker,men den innersta känslan förmedlades genom hans vackra och gripande bilder.När hans knän inte längre var starka nog efter decennier av vandringar med kameor och packning övergick han till att flyga och samtidigt med eget konstruerat kamerafäste själv fotografera från luften,där från dessa tillf'ällen många av hans makalösa bilder i fågelperspektiv skapats.När med tilltagande ålder inte heller detta var möjligt var det hustru Kristinas tur att ta flygcert och Sven kunde fortsätta att fotografera från luften.Hörnells vardag var före det digitala genombrottet men han hade med all säkerhet tagit till sej den nya tekniken.Men-
en dag hösten 1992 avled Sven Hörnell under en vandring på fjället i närområdet.
Ett stort personligt och fotografiskt tomrum uppstod i Riksgränsen och kanske så förblir.Det kända Hörnellhuset uppförd i motto - foto i centrum med filmsal,ramverksatd,utställningssal m.m är numera omvandlad av nya ägare till vanlig diversehandel.
men ett kärt minne av Sven Hörnell lever kvar och likaså de i naturen otaliga spännande platserna för den intresserade fjällfotografen-än så länge..
och tack omdömet på bloggan.Surfade just på Sten Lindgren.Intressant,man lär sej alltid nåt nytt.Vad hette din far,har för mej att jag stött på namnet i sv fjällklubbens skrifter.Vi hade en Reidar Billing(släkt?) i Boden,som jag till viss del lärde känna.
Bilden du nämner vet jag inte mycket om.Sven H började flyga 1965,så bilden kan vara från 1950 talet eller några år senare.Bilden finns i hans mäktiga bok "Mitt lappland" på omslagets bakre del.
mvh
W
Nu till det ännu mer intressanta, jag har lärt känna en man via mitt jobb som har utbildat Sven Hörnell i hans första fotokurs i Kiruna.
Denne man var även med och skötte projekton vid Sven Hörnells första bildvisning.
Detta har berättats för mig under januari 2011 och Bertil som han heter är 90 år och fotar fortfarnade har just köpt sig en ny Canon 60D.
Mvh //Kurt
Det var intressant det du skriver.Jag tycker att Hörnell alldeles för lite uppmärksammats i den sv fotovärlden..
Nästa år när familjen åkte upp igen, så köpte jag en av hans bilder, som fortfarande 2012 hänger här på väggen här hemma och som jag tittar på varje dag. Jag tror t.o.m jag träffade honom den där gången 1967, men är inte helt säker, däremot träffade mina föräldrar honom på ett av sina besök i Riksgränsen runt 1970 när dom besökte hans hem och även blev bjudna på kaffe.
Jag minns också fortfarande att jag som sagt, då 67 och 68, samt även 1972 när jag återigen besökte Riksgränsen föll i trans för hans bilder och drömde om att någon gång kunna ta dessa så här underbara bilder från vår fantastiska fjällvärld och när jag 2010 återigen kom upp till Abisko, men nu med fotoutrustning, ja, då kändes livet som allra, allra, bäst..
Nu i höst blir det 3:e året i rad som jag åker upp till Abisko
Mvh
Martin Hörnell